Ett par år har gått efter att gruppen ”The Avengers” hindrade ett utomjordiskt försök att invadera New York och världen. Tony Stark plågas fortfarande av de traumatiska minnena från detta, när han återigen tvingas dra på sig Iron man-kostymen. Den här gången för att skydda mänskligheten mot en terrorist vid namn ”The Mandarin”.
Jag var väldigt förväntansfull inför denna film, tyvärr så var den inte fullt så bra som jag hade hoppats på.
Regissören heter Shane Black och har även regisserat ”Kiss Kiss Bang Bang”.
I rollerna ser vi bl.a. Robert Downey jr, Gwyneth Paltrow, Guy Pearce och Ben Kingsley.
Skådespeleriet är bra från alla håll och en person som jag tycker sticker ut är Ben Kingsley.
Om jag bara snabbt ska summera de föregående filmerna:
”Iron Man” – En riktigt bra film där karaktärerna hamnar i fokus. Dialogen är smart och den varvas med snygga effekter!
”Iron Man 2” – Lite av en besvikelse. Man väljer visserligen att fokusera handlingen på intressanta saker, men hela filmen känns lite överflödig och intetsägande. Det känns som att det största syftet är att introducera nya karaktärer inför den kommande filmen ”The Avengers”.
Så hur var då den här filmen???
Den var ok.
Min första spontana tanke var dock att den kändes lite seg.
Anledningen till detta kan ha legat i att många scener innehöll samma återkommande information, vilket gjorde filmen lite övertydlig, samtidigt som den tappade tempo.
Sen så tycker jag att skurkens egenskaper kändes lite för extrema, ja rent ut sagt larviga. Jag måste dock erkänna att jag i det här fallet inte har stenkoll på hur det är skrivet i originalstoryn, men jag tycker ändå att man hade kunnat framställa det annorlunda rent visuellt.
Det verkar även som att man har ändrat vissa förutsättningar som etablerades i den första filmen; t.ex. det faktum att Tony Starks” Arc reaktor” var det som försörjde Iron Man-dräkten med ström, ser man nu förbi. Det gjorde man även i den andra filmen, men inte i denna utsträckning!
Det som ändå håller upp betyget över 4-strecket, är skådespeleriet, effekterna, de vändningar som filmen tar i slutet, samt de komiska inslagen som visar på lite självdistans (något som ”Oblivion” inte innehöll…).
Överlag när det gäller uppföljare så tycker jag att det är synd att man hela tiden ska försöka ”bräcka” föregående film, istället för att helt enkelt göra en lika bra film.
Det behöver inte alltid vara ”mer av allt”, hela tiden.
