| Produktionsår | 2014 |
| Betyg | GGGGG |
| Namn | Birdman |
| Genre | Drama |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Michael Keaton, Emma Stone och Edvard Norton. |
| Regissör | Alejandro G. Iñárritu |
| Längd | 1h 55min |
Riggan är en skådespelare som slog igenom stort på 80-talet. Då spelade han nämligen huvudrollen som superhjälte i ”Birdman 1, 2 och 3”. Filmerna blev enorma succéer och Riggan blev iom dessa filmer 80-talets Robert Downey Jr.
Efter kassasucceerna har karriären gått minst sagt knackigt och efter att ha hankat sig fram i två årtionden har nu Riggin bestämt sig för att bege sig in i teaterns värld…
En fempoängare, nästintill perfekt!
Efter att ha sett trailern till ”Birdman” bestämde jag mig för att släppa allt och gå på bio.
Jag har alltid gillat Michael Keaton och denna roll kändes som skräddarsydd för honom.
Filmen var verkligen ett visuellt mästerverk och det tror jag hade en del att göra med att personen som var huvudansvarig för kamera och ljussättning är Emmanuel Lubezki. Senaste gången som han hade det ansvaret fick han en Oscar för filmen ”Gravity” som även den var ett visuellt mästerverk (läs min recension av Gravity här)
Jag kan uppriktigt säga att jag, rent visuellt inte har sett något liknande tidigare.
Sen så fanns det så många olika dimensioner i filmen. Vid en första anblick skulle man kunna säga att filmen ”bara” handlade om en ”B-skådis som försökte restaurera sin karriär genom att ge sig på teaterscenen”. Men om man dyker lite djupare så skulle man också kunna säga att man i ”birdman för följa med in i huvudet på en man i kris precis på gränsen till sitt livs sammanbrott och där man sitter på första parkett och tittar ut ur hans huvud. ”En pappa som försöker nå fram till sin dotter” är en annan summering som absolut skulle fungera. Ja den här filmen var så bra på så många olika sätt och allt hålls ihop av ett visuellt grepp som jag inte sett förut och en ensemble som verkligen ässar sina rollfigurer.
Detta blev en fempoängare även om jag ibland upplevde det som att ”Birdman” snavade lite över sin egen ambition att göra en banbrytande film rent visuellt.
Det var ett par gånger i filmen där jag kände att de skulle släppt lite på ambitionen och tagit den ”lätta vägen” ut för att det extra ”lull-lullet” helt enkelt inte behövdes…
Men detta är verkligen ett ”i-filmsproblem”… ”å snälla gör det inte snyggare än så här snälla…!”
