| Produktionsår | 2015 |
| Betyg | GGG |
| Namn | Southpaw |
| Genre | Drama |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Jake Gyllenhaal, Rachel McAdams och Forest Whitaker |
| Regissör | Antoine Fuqua |
| Längd | 2h |
Billy Hope är världsmästare i boxning i viktklassen lätt tungvikt.
Han har haft en tuff uppväxt, men boxningen fick honom att hitta tillbaks till sig själv och tillsammans med sin fru och dotter så har han allt han kan önska sig.
Efter en rad dramatiska händelser så har familjens tillvaro vänts upp och ner och han står återigen på ruta 1 utan någon som helst aning om hur han ska finna sig själv igen…
Bra skådepsleri, men filmen sprang ner i samma halvklyschiga hål som så många andra boxningsfilmer har gjort tidigare.
Låter detta som en spännande film?
Ja den var faktiskt ganska spännande och inleddes väldigt bra där samtliga skådespelare/skådespelerskor verkligen fick visa vad de gick för.
Jake Gyllenhaal har dragit en Christian Bale och lagt på sig rejält med muskler sen jag såg honom senast i ”Nightcrawler” (läs/se recensionen av Nightcrawler här)och hans ”boxningslook” funkar väldigt bra.
Antoine Fuqua som tidigare regisserat bl.a ”Training Day” som jag tycker är en väldigt bra film har i Southpaw verkligen lyckats med att få till karaktärerna så att de känns äkta och jag kände verkligen att jag ville veta mer om dem. Billy Hopes fru spelas av Rachel McAdams och hon passade helt perfekt i rollen som Billy Hopes fru.
Just balansen mellan de två var väldigt fint gestaltad, där Billy Hope kändes som att han bara vill köra på oavsett konsekvenserna, samtidigt som Maureen Hope var den som var mer verklighetsförankrad och kunde hålla Billy lite nere på jorden.
Det som Antoine Fuqua lyckades mindre bra med var att bestämma sig för vilken typ av film detta skulle bli.
”Southpaw” inleds som sagt otroligt bra och jag tycker att den påminde en del om Cinderlella Man som kom för ca 10 år sedan.
Det som hände senare i filmen var att den tog en rejäl sväng mot det lite mer bekanta och klysciga mönstret som är så vanligt i ”boxningsfilmer”.
Det känns så oerhört synd då allt började så bra.
Dock så kan det vara så att detta är en generationsfråga och att alla som kankse inte har sett Rocky 1-6, Cinderella Man, Raging bull, Rocky Marciano eller ”Gatans Gladiator” inte tycker att den känns bekant och klyschig.
Tyvärr så upplevde jag att att det klyschiga och den lite B:iga vängningen förstörde filmen som i övrigt var en väl utförd film, så betyget här blir endast ett starkt godkänt med 3st starka G:n.
Vilken är den bästa boxningsfilmen ni sett?
