The Judge Recension GGG (inkl video)

Hank Palmer är en stjärnadvokat som är ökänd för att fria de värsta av bedragare och han är expert på att böja lagen utan att bryta den.
När ett dödsfall inom familjen tvingar honom att återvända hem tvingar det honom även att riva ut alla skellett ur garderoben och konfrontera sin pappa som han inte pratat med sedan de kom överens om att de aldrig mer ville se varandra…
Alla bär på hemligheter och det blir inte bättre när det står klart att Hanks pappa skulle behöva Hanks färdigheter just nu…
En oerhört spretig film…

Pang på rödbetan:
Kort sagt så hade man inte bestämt sig för vad detta skulle vara för typ av film. Å ena sidan handlade filmen om det brokiga förhållandet mellan far och son, å andra sidan så handlade filmen om en man som lyckats ta sig från sin hemby, göra succé för att sedan tvingas återvända och konfrontera alla han lämnade. Filmen innehöll även en del thrillerliknande ”deckarmoment” och för att vara en högt betald superadvokat så gjorde Hank (Robert Downey Jr) en del rätt korkade grejer…
Allt detta paketerades i en rättegångsfilmsförpackning men utan fingertoppskänslan som krävdes för att ro de här ”Objection-your-honor!” dialogerna i hamn. Det var även inlindat i ”Hollywoodfiltret” med trubadurlåtarna och ”smörstråkarna”.

Nu låter detta som en sågning men riktigt så illa var det inte.
Jag upplevde ändå filmen som charmig med en del riktigt bra fina sekvenser. Det som är intressant är att när en film tappar mig som åskådare märker jag hur jag börjar fokusera på separata moment i filmen och om de är dåliga blir jag än mer irriterad. Här var de inte dåliga utan tvärtom, ibland var det riktigt bra! Alla huvudrollinnehaverskor/Innehavare var bra (även om Robert Downey jr.:s karaktär påminde mig lite om Tony Stark (Iron Man) i början :)) men allteftersom att filmen löpte på tyckte jag att den fasaden bröts ner och allt blev mer intressant att följa. Även Robert Duvall och Vera Farmiga var bra och som sagt så var det ett par scener som verkligen var bättre än vad filmen som helhet.

Om jag hade fått välja så hade jag kortat ner filmen med 40 minuter och fokuserat på relationen mellan far och son, samt livskrocken att komma tillbaks till en stad som man vuxit ifrån och hur man tacklade det. Där fanns de riktiga guldklimparna i en annars väldigt spretig film…:)