| Produktionsår | 2014 |
| Betyg | GGG- |
| Namn | Dumb and Dumber to |
| Genre | Komedi |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Jim Carrey, Jeff Daniels och Laurie Holden. |
| Regissör | Bobby och Peter Farrelly |
| Längd | 1h 35min |
20 år efter Harrys och Lioyds äventyr i Aspen ger de sig ut på ytterligare en roadtrip.
Som den första filmen fast lite sämre på alla vis.
Det kanske är en generationsfråga eller timingfråga, men jag älskade den första ”Dum & Dummare”.
Allt i den filmen var kul trots att den kanske inte innehöll ”intellektuell” humor och idag klassikern från 1994 är nästintill den enda filmen jag tycker om inom humrorkategorin: Kiss-och-bajshumor. Självklart innehöll den filmen mycket mer än så, men jag skulle vilja påstå att stommen i den filmen var uppbyggd på ”kiss-och-bajshumor”.
Kort sagt skulle jag säga att ”Dumb and Dumber to” innehöll samma moment som i den första filmen, fast allt var lite blekare och allt kändes liksom ganska återanvänt och urtvättat. Jag kan förstå regissörernas tanke att göra en uppföljare i samma anda som den första filmen utan syftet att göra den ”värre” eller ”mer extrem”. Men det blev lite för många sekvenser där jag verkligen kände att ”oj… kan ni inte komma på något lite annorlunda iaf…”
Men med detta sagt så tyckte jag ändå att det kändes som att skådespelarna hade hittat tillbaks till karaktärerna och både Jim Carrey och Jeff Daniels hade verkligen lyckats damma av de 20 år gamla rollfigurerna och gjorde allt i sin makt för att visa att de var i tillbaks i toppform.
Nu blir det lite motsägelsefullt här, men trots att det kändes som att de hittat sina karaktärer så kunde jag tycka att de ibland valt att gestalta dem på ett sätt som inte bara fick dem att kännas dumma, utan även väldigt överspelade och helt enkelt inte trovärdiga.
Visst tänker ni ”den första filmen var ju också överspelad” absolut men inte på det här sättet. Ibland så kändes det som att de inte som riktiga personer utan verkligen som karikatyrer och detta kände jag självklart av i första filmen med, men inte alls i samma utsträckning. Då kändes Harry och Lioyd endast som att det var bästa vänner som kanske inte var de skarpaste knivarna i lådan.
Nej nu låter det som att jag klankar ner på ”Dumb and Dumber to” och så allvarligt var det inte. Filmen får ett svagt godkänt för jag skrattade ibland och det var roligt att återse Harry och Lloyd igen. Men något spektakulärt var det inte…
