| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | GGG |
| Namn | Begin Again |
| Genre | Drama |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Keira Knightley, Mark Ruffalo och Adam Levine. |
| Regissör | John Carney |
| Längd | 1h 40min |
Greta och Dave åker till New York för att förverkliga Daves dröm att på allvar slå igenom i musikbranschen.
Efter ett par olyckliga händelser står Greta ensam på manhattan… Men istället för att åka hem bestämmer hon sig för att tillsammans med Dan, en arbetslös, halvalkoholiserad skivbolagsproducent att göra det bästa av situationen…
En söt film med ett fint men lite övertydligt budskap.
Regissören bakom succefilmen ”Once” är nu tillbaks med en ny musikfilm: ”Begin again” eller ”Sånger från Manhattan” som den heter på svenska.
Även om regissören är den samma som till ”Once” så måste jag spontant säga att ”Begin Again” påminner mer om t.e.x ”Coyote Ugly” och ”Music and Lyrics”.
Det som däremot är en stor skillnad mellan filmerna nämnda ovan och ”Begin Again” är substansen i karaktärerna. I ”Begin Again” har birollerna en tyngd och genuin personlighet och detta gör att filmen känns mer levande och ”på riktigt”. Ett exempel på en lysande biroll är Catherine Keener som jag tyckte gjorde en helt klockren tolkning av sin karaktär som exfru till Mark Ruffalos karaktär. Om jag jämför hennes karaktär med biroller från de ovannämnda filmerna så anser jag att de karaktärerna i ”Coyote Ugly” och ”Music and Lyrics” mest är till för att bidra med komiska inslag hellre än att bidra till historien.
Detta var en söt film som jag inte ångrade att jag såg, och detta är ju ett gott tecken 🙂
Filmen var ganska förutsägbar med de klassiska vändningarna men den kändes ändå ganska ”hemtrevlig” 🙂
Nu kommer vi till filmens stora problem, eller snaras mitt problem: Jag har fortfarande väldigt svårt för Keira Knightley. Jag vet inte exakt vad det är, men jag tycker inte att hon känns naturlig i någonting som jag sett henne i.
I den här filmen så skulle hon spela en karaktär som inte ska bry sig om vad andra tycker om hennes utseende eller kläder, utan hon bryr sig bara om ”det inre och det är inget annat ska spela roll” och för mig rimmar det inte alls bra med Keira Knightley.
Visst, jag har inte sett ”Anna Karenina” eller ”Pride & Prejudice” och de filmerna kanske skulle få mig att ändra uppfattning. Men just nu är hon den stora akilleshälen för mig i den här filmen.
Men ni som inte har problem med henne kommer kanske ge den här feelgoodfilmen mer än 3/5 🙂
