Recension Boktjuven GGG- (inkl video)

Liesel skiljs från sin mamma och växer upp i andra världskrigets Tyskland tillsammans med sin fosterfamilj. Liesel får tiden att gå genom att lära sig att läsa och skriva. Snabbt så inser hon att hon älskar böcker och hon stillar sitt behov att läsa genom att ”låna” böcker från en rik tysk familj som anlitat hennes fostermamma till att tvätta deras kläder…
En film som verkade så lovande men med så mycket enerverande moment…

Överlag så gillar jag filmer som handlar om andra världskriget och jag gillar även filmer som skildrar händelser eller tidsepoker ur ett barns ögen.
Den här filmen hade jag sett fram emot länge och nu var det äntligen dags att se den på bio.

Jag hoppar nog direkt på det som förstörde filmen för mig.
Det var det ”språkliga” som ständigt distraherade mig under filmens gång och jag förstår fortfarande inte hur man tänkt.
Just när det handlar om Tyskland och andra världskriget är det ett så viktigt moment att vara på det klara med: ska man ta tyska skådisar? Eller ska man ta amerikanska skådisar som pratar engelska, men som bryter på tyska? Eller ska man ta engelsktalande aktörer som pratar på engelska, med tysk brytning men som ÄVEN slänger in tyska ord och fraser? Enligt mig ska man inte ta alternativ nummer 3, men det var precis vad man gjort i ”Boktjuven”, och att filmen inte var konsekvent med detta gjorde att filmen kändes allt annat än naturlig.

Skådespeleriet var bra och jag gillade alla inblandade, framför allt Emily Watson tycker jag stack ut med sin väldigt starka karaktär.
Vissa individuella scener var väldigt fina, framför allt en scen i en kyrka med en barnkör var väldigt stark. Även fotot var stundtals väldigt smakfullt utfört.
Men allt detta hamnade i skymundan när karaktärernas språk inte kändes naturligt alls.

Betyget blir en svag trea, för även om det lingvistiska gjorde att jag störde ihjäl mig på filmen så inser jag samtidigt att det för andra kanske inte är så stor grej. Så att sänka filmen så många G:n som jag skulle vilja för denna tabbe känns inte rättvist.

Hur upplevde ni momentet med språket?