Produktionsår | 2013 |
Betyg | GGGG |
Namn | The Wolf of Wall Street |
Genre | Drama/Komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Leonardo DiCaprio, Jonah Hill och Margot Robbie. |
Regissör | Martin Scorsese |
Längd | 3h |
Detta är den sanna historien om Jordan Belfort, som går från att inte ha någonting, till att bli en av Wall Streets rikaste aktiemäklare. Han lyckas med detta konststycke genom att köpa och sälja aktier på ett inte helt lagligt vis, och med rikedomarna följer även biljetten in till ett liv kantat av extravagans och lyx, men även prostitution, svek och lögner.
En film som verkligen påminner om Martin Scorseses tidigare filmer, på gott och ont.
Som det Martin-Scorsese-fanet jag är, så var jag oerhört laddad inför ”The Wolf of Wall Street”, och jag blev glad över att upptäcka att filmen i sitt upplägg var väldigt lik ”Goodfellas” (som ju även den är regisserad av Scorsese). Även om de båda filmerna handlar om två helt skilda saker, känner man igen sättet de berättas på; t.ex. med hjälp av en voiceover på sina ställen, hur man väljer att skildra upp-/nedgångar för huvudkaraktären, mm.
Ja, så nu vet alla som har sett ”Goodfellas”, uppbyggnaden kring ”The Wolf of Wall Street” :).
(Och skulle man byta ut ”maffia-folket” i ”Godfellas”, mot ”wallstreet-folk” istället, så är filmerna faktiskt inte helt olika gällande handlingen heller!)
När det sen gäller skådespeleriet, dialogen och regin så är allt sådär fyndigt som det brukar vara i Martin Scorceses filmer. Replikerna är rappa och dialogen känns personlig och genuin. Skådespelarna/skådespelerskorna får det utrymmet de vill ha och behöver, eftersom många av karaktärerna tar ut svängarna rejält i den här historien!
Alla punkterna ovan talar till filmens fördel och för att summera kan jag bara säga att jag gillade den här filmen. Hela ”det-var-en-gång” grejen faller mig ofta i smaken och att få följa en karaktär från 20 års ålder upp till det verkliga vuxenlivet, är ett upplägg av film som jag brukar gilla. Med detta sagt så menar jag inte nödvändigtvis att jag gillar själva karaktären…
Det som då gör att filmen inte får det högsta betyget, är att den trots allt i vissa stunder var lite förutsägbar. Baksidan med att följa ett upplägg från en annan mycket bra film, är ju att när man som publik kommit underfund med detta, så blir avsaknaden av överraskningsmoment påtaglig. Men i övrigt så rockade filmen rejält 🙂
2 svar
Den filmen var verkligen riktigt bra. Kändes verkligen inte som tre timmar lång.
Hej Erik! Nej jag håller med.
Vad tycker du? Vilken Scorsesefilm var den mest lik?
🙂