| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | GGGG- |
| Namn | The Hunger Games: Catching Fire |
| Genre | Action |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson och Donald Sutherland |
| Regissör | Francis Lawrence |
| Längd | 2h 20min |
Katniss och Peeta har återvänt till sitt distrikt, efter segern i det 74:e hungerspelet.
Väl hemma försöker de återuppta sina liv och leva som normala människor,
det visar sig dock vara lättare sagt än gjort då stämningen mellan folket och de styrande i huvudstaden är mer spänd än någonsin. I och med det högst ovanliga utfallet i det 74:e hungerspelet har folket fyllts av hopp och det kokar av revolutionsanda bland de förtryckta människorna. Makthavarna i huvudstaden är dock villiga att göra vad som helst för att förhindra att ett fullskaligt uppror bryter ut…
En värdig uppföljare till den första filmen!
Inför den här filmen så valde man att byta regissör. Gary Ross som regisserade den första filmen ansåg att han inte hade tillräckligt med tid för att ge filmen det fokus den krävde. ”The Hunger Games: Catching Fire” är istället regisserad av Francis Lawrence, som även har regisserat ”Water for Elephants” och ”I am Legend”. Två filmer i helt olika genrer, men som båda är helt ok.
Att ledare/kungar och regeringar försöker använda sig av gladiatorspel för att kuva och skrämma befolkningen, men där spelen får rakt motsatt effekt, är ett väl igenkänt tema i en rad olika filmer (”On my command, unleash hell!” =)). Ska man göra en sådan typ av film är det dock viktigt att ha en trovärdig upprorskämpe som publiken bryr sig om och tror på, och Katniss Everdeen uppfyller alla krav!
Överlag så gillade jag den här filmen. Man har utvecklat handlingen så att det blir en naturlig övergång från den första filmen och många bi-karaktärer har fått växa fram och mogna emellan filmerna på ett snyggt sätt.
Trots det blir betyget en lite svajig fyra, för även om mycket var bra gällande handling och skådespeleri (Stanley Tucci är återigen helt lysande som läskig programledare) så infann sig ändå en viss repetitiv känsla. Mycket gällande själva gången i filmen kändes igen från den första filmen, och i och med filmens längd på 2h 20min blev den ibland lite långrandig.
Men det som egentlige oroade mig mest när filmen var slut var hur man ska få ihop två filmer av den sista boken??? Jag vet att det är populärt att göra två filmer i filmatiseringen av den sista boken i en bokserie. Men jag undrar verkligen om det är befogat i det här fallet.. Men jag har ju inte läst böckerna, vad tror ni som gjort det?
”Hunger Games: Catching Fire” fick mig dock verkligen att återigen fundera på hur långt man kommer kunna dra reality-tv och dockusåpa-grejen. Jag förstår att det inte kommer sluta med den här typen av hungerspel, men jag undrar ändå hur långt man kommer hinna dra det på ca 200 år, om man tänker på var vi var för bara 20 år sen…
Ett svar