| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | G |
| Namn | Insidious Chapter 2 |
| Genre | Skräck |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Patrik Wilson, Rose Byrne och Ty Simpkins |
| Regissör | James Wan |
| Längd | 1h 40min |
När Josh Lambert var liten så var hans föräldrar övertygade att han var besatt av onda övernaturliga andar. Nu har Josh vuxit upp och bildat en egen familj men det dröjer inte lång tid innan konstiga saker inträffar…
Hur kan regissören av ”The Conjuring” gå från den filmen till det här???
James Wan som jag skrivit om tidigare har regisserat den här filmen. Han har även regisserat filmerna ”The Conjuring” och ”Saw”. Två filmer som är ok på gränsen till bra.
Jag har inte sett den första ”Insidious” så min uppfattning av den här filmen baseras bara på vad jag tyckte om den här filmen och ingenting om vad jag tog med mig från den första filmen.
Filmen inleds med ett par scener som ska utspela sig 1986 där man får följa Josh som liten. Han är då ett litet barn och man försöker hypnotisera honom för att ta reda på vad det är som är fel. Sen hoppar man till nutid och redan då är jag helt lost…
Filmen var väldigt rörig och kändes inte så sammanhängande, mycket för att men hela tiden bröt upp handlingen för att trycka in billiga ”skrämselmoment” som efter ett tag mest blev irriterande. Det som man inte fattat inför den här filmen var att bara för att man rycker till så betyder inte det att det är för att filmen är läskig, utan det känns mer som en naturlig reaktion om det är tyst och det sen kommer ett PANG!!!!!!…
Filmen var fylld med den här typen av moment utan att egentligen bygga upp någon stämning utan den spelade bara på gamla knep utan motivering.
Då jag sett många av skådespelarna i andra filmer så vet jag att de är duktiga. Men här spelade samtliga parter över å det grövsta… Det kändes som att de spelade teater och skulle nå ut till rad 324 på Dramaten.
Även sminket kändes likaså fast mer som att man sminkat upp sig inf en skolföreställning eller inf ett pass på Gröna Lunds Spökhus.
Nej den här filmen var inte bra. Allt var överspelat/överdrivet, manuset var dåligt och regin var dålig.
Med detta sagt så vill jag verkligen poängtera att jag såg vad man ville få fram.
Bakom allt detta mindre bra så kunde jag ibland se en röd tråd skymta fram, men den var inlindad i lager på lager av dåliga konstnärliga val så viljan att få fram något bra, räknas inte.
Men denna observation om den röda tråden gjorde att filmen nästan får ett ”+”.
