Star Wars Episode VII: The Force Awakens Recension GGGGG (inkl video)

Rey försörjer sig som plundrare på planeten Jakku och hon är van vid att ta hand om sig själv.
Av en ren tillfällighet så träffar hon en dag Finn som gör allt han kan för att fly undan från The First Order, en ny supermakt i galaxen.
Tillsammans så dras de in i en kamp att bekämpa mörkret och rädda hela galaxen…
Inte ett öga är torrt….

Jag är ett Star Wars-fan.
Jag verkligen älskar originalfilmerna och när jag hörde att de skulle göra tre nya filmer så blev jag till en början riktigt skeptisk, mest för att jag hade de senaste tre filmerna ganska färskt i minnet och jag minns hur förkrossad jag blev när jag såg dem.
Jag blev lite lugnare när jag läste att det var J.J. Abrams som skulle regissera den första filmen och lugnet övergick till upphetsning när de släppte den första teasern för lite mer än ett år sedan.
Sedan dess har nedräkningen vart i full gång och den 16:e December var det äntligen dags.
Förarbetet och grunden är lagd med 3 tidigare filmer (6 om jag räknar med EP I, II, III) och nu var det alltså dags att se nästa kapitel i Star Wars-sagan…

För att kunna ge en så bra bild av filmen som möjligt så valde jag att se den 2 ggr första dagen… Första gången för min egen skull och andra gången… också för min egen skull, men då med ett lite mer opartiskt och objektivt öga.

I den här filmen så får vi träffa en mix av nya och gamla karaktärer och det kändes verkligen som en perfekt balans mellan gammalt och nytt.
De nya karaktärerna som spelas av John Boyega och Daisy Ridley var riktigt bra och även om John Boyega hade en liten tendens att spela över så klarade han sig bra.
Filmens stora stjärna måste jag ändå säga var Daisy Ridley som verkligen stal allt fokus när hon var med i scenerna.
Hennes närvaro karaktärstolkning kändes som att det gick hand i hand med JJ Abrams vision vilket fick allt att klicka.
Att jag inte sett varken henne eller John Boyega i tidigare filmer kändes också ytterst välkommet då det blev lättare att ta till sig deras karaktärer. Detta hade självklart blivit grymt svårt om jag inte gillat deras prestationer, men nu förstärktes bara deras rolltolkningar på ett positivt sätt.

Även de återkommande karaktärerna var väldigt bra och det var verkligen att par riktigt kära återseenden i en här uppföljaren.
Det hade varit så oerhört lätt för filmskaparna att bara låta de återkommande karaktärerna spela på gamla riff från 70-80-taslfilmerna och det var riktigt befriande att de, istället hade fått egna identiter med en solida historier.
Överlag så kändes det verkligen som att alla karaktärer var riktiga karaktärer med ett förflutet som nästan gick att ta på.

När det kommer till det visuella i filmen så kändes det verkligen som att regissören tillsammans med konstärliga teamet ville hedra de gamla filmerna och även här lyckades de fenomenalt!
Med hjälp av korta sekvenser på rekvisita och väl utvalda one-liners så lyckades de verkligen omfamna de gamla verken på ett rörande och komiskt vis, med en perfekt dos av humor.
Här blir det så enormt tydligt också att det är en skillnad på att ”låna” och ”inspireras”…
Om jag tar till exempel ”Jurassic World” som kom i somras, så lånade/kopierade man sekvenser från den första filmen för att bara spela upp samma sekvens, fast i nyare tappning i ”Jurassic World”. Detta ledde endast till att jag ville se originalfilmen istället. (läs recension av ”Jurassic World” här)
När jag däremot såg på Star Wars The Force Awakens så var det mycket som påminde om de gamla filmerna men det var inte kopierat rakt av, utan det var endast små influenser från de gamla filmerna som stoppats in i den nya filmen för att de passade i sammanhanget och inte bara för att det var en ”ball grej” från de gamla filmerna.

Allt var bra i den här filmen, och att lyckas med att möta förväntningarna på det här sättet är, enligt mig en helt unik bedrift. Att lyckas med att hålla en sån enorm kvalité och fingertoppskänsla när det är så mycket fokus runt en uppföljare som många har väntat i flera år på har jag nog aldrig varit med om tidigare.
Det var under fler tillfällen under filmen som jag kom på mig själv med tårfyllda ögon, helt enkelt för att filen väckte så enormt många olika känslor i mig.

På grund av detta så får filmen det högsta betyget: 5G:n!
Att de lyckats göra en så bra film med passande trailers, karaktärer och handling så många årtionden efter att föregångaren kom ut tycker jag är helt fantastiskt.

Även det lilla barnet i mig väljer att ge filmen maxbetyg och jag tror verkligen att den här filmen lyckats med att charma de gamla fansen som växte upp med EP IV, V och VI samtidigt som att de lyckats värva nya fans samt vända besvikna fans som lämnade galaxen långt, långt borta när EP I, II, III släpptes.

En perfekt brygga mellan gammalt och nytt i en galax långt, långt borta!