Hunger Games: Mockingjay – part 1 Recension GGG+

Katniss står mellan de två svåraste valen i hennes liv.
Ska hon försöka fly och för att leva ett vanligt liv bortom presidenten Snows radar…?
Eller ska hon ta upp kampen mot huvudstaden och därmed bli den symbol för upproret som behövs: The Mockingjay!
Jag är inte helt övertygad när det gäller det här med ”Del 3 – Del 1″…?

Om jag på något sätt ska rangordna de olika ”tonårs-böckerna-som-blir-film-serierna” som kommit hittills så måste jag nog säga att Hunger Games-serien är den som klarat förvandlingen från bok till film allra bäst.
Mycket för att de inblandade skådespelerskorna/skådespelarna är så pass duktiga som de är.
Om jag nu ska sammanfatta de två tidigare filmerna så skulle jag säga att ”The Hunger Games” handlade/skildrade ungdomar som frivilligt eller ofrivilligt tvingades att delta i dessa hemska hungerspel.
Den andra filmen ”The Hunger Games: Catching Fire” handlade mer om efterdyningarna och varför spelen införts samt vad hungerspelen fick för konsekvenser.
Det som jag gillar med detta är att varje film i serien fått sin egen touch (även om del två kändes lite repetitiv) läs min recension av The Hunger Games: Catching Fire här.

På samma sätt som de ovannämnda filmerna så har även den tredje filmen en liten egen prägel. ”The Hunger Games: Mockingjay – part 1” handlar mycket om uppbyggandet av ett uppror, inte nödvändigtvis med fokus på våldsamheterna och det militära, utan mer kanske på hur detta marknadsförs. Samtidigt så försöker president Snow kväva informationsflödet och även sprida propaganda på sitt håll.
Det är vad jag tycker att filmen handlar om.
Sedan så innehöll filmen en annan parallell handling vilket var triangeldramat mellan Katniss, Peeta och Gale. Personligen så upplevde jag det som att det inte riktigt fungerade, mycket för att det kändes som att det inte fanns tillräckligt med stomme för att göra den delen av historien intressant. Men trots det lite halvtråkiga triangeldramat så kändes det ändå som att när handlingen inte riktigt fungerade så bar t.e.x Jennifer Lawrence, Julianne Moore och Philip Seymor Hoffman upp filmen med sina skådespelartalanger och rolltolkningar. I andra ”liknande” ungdomsfilmer (Twilightfilmerna till exempel) fanns det inget utrymme för skådisarna att göra speciellt mycket. Detta ledde till att när handlingen inte fungerade (vilket var ganska ofta) så satt jag och vred mig både för att handlingen var för tunn plus att skådespeleriet inte var det bästa.

Det som, för mig gjorde att den här filmen fick ett förhållandevis lågt betyg var att jag inte är helt säker på att det var ett bra val (förutom när det kommer till den ekonomiska aspekten) att bryta upp den sista boken i två filmer.
Den här filmen var strax över 2h och det kändes stundtals som att de kämpade med att fylla filmen med relevanta sekvenser.
Som sagt så var det inte aktörskornas/aktörernas fel att betyget blev sådär. Inte heller var det handlingen. Det var snarare upplägget med ”två-filmer-blir-en-bok-grejen”
Vilket kändes lite synd

Eller vad tycker ni som sett ”The Hunger Games: mockinjay – part 1” ?