| Produktionsår | 2013 |
| Betyg | GGGGG- |
| Namn | Blodsband/Starred Up |
| Genre | Thriller/Drama |
| I Skrivande stund | På Bio |
| Skådespelare | Jack O’Connel, Rupert Friend och Ben Mendelsohn. |
| Regissör | David Mackenzie |
| Längd | 1h 45min |
Efter att ha omplacerats gång på gång flyttas nu minderårige Eric till ett fängelse för vuxna väldigt farliga brottslingar. Han har haft en minst sagt hård uppväxt och han anses vara mycket farlig.
På den nya anstalten tvingas han möta nya prövningar, men också prövningar från hans förflutna…
Hur svag femman än är så tycker jag ändå att den här filmen förtjänar det högsta betyget…
Först och främst: Tack Moviezine för förhandsvisningen av den här filmen!
Jag hade inte några direkta förväntningar av den här filmen.
Det enda jag egentligen visste vara att manusförfattaren jobbat som terapeut på en anstalt och att han nu baserat sitt första filmmanus på egenupplevda händelser.
Jag visste även att personen som var kameraansvarig även var kameraansvarig i filmen ”Winters Bone” en film som jag tyckte var nästintill perfekt.
Vissa av skådespelarna i ”Blodsband/Starred Up” kände jag igen sedan tidigare men då jag inte sett någon trailer eller hört så mycket om filmen så kände jag mig ganska opartisk.
”Blodsband/Starred Up” var riktigt bra!
Bara under de första scenerna insåg jag att detta var en smart, snygg och välspelad film.
Precis som i ”Winters Bone” och till viss del ”The Selfish Giant” så kändes den här filmen avskalad och inte på grund av att de inte hade pengar utan för att de ville att den skulle vara detta.
Filmen utspelade sig i ett fängelse och var väldigt snyggt filmad där man med enkla medel etablerade en fängelsemiljö som kändes riktigt äkta.
Skådespelarna var oklanderliga och relationerna kändes verkligen genuina och här tror jag att manusförfattarens egna erfarenheter bidrog till den autentiska känslan.
Det som gjorde den här filmen bättre än så många andra fängelsefilmer vara att de på något sätt fått in alla moment och dimensioner i filmen.
Förutom att skådespeleriet, manuset och fotot var klockrent så fanns där även inslag av komik, drama och riktigt obehagliga actionscener.
Och att de lyckats skildra detta med relativt små medel gav hela filmen ännu mer vardagskänsla, som att ”detta händer just nu i ett fängelse nära dig”.
Vissa scener var helt fantastiska och även om det här blev en rätt svag femma så kan jag inte med rent samvete ge filmen något annat än högsta betyg.
Jag hoppas verkligen att ni går och ser den här filmen och att den inte drunknar bland alla superhjältefilmer 🙂
